Lång historia kort.

Av 365 dagar valde vår älskade Hugo att kika ut på Manges 30-årsdag i tisdags.
Allt gick bra men kanonsnabbt, jag har nog fortfarande inte hunnit komma underfund med vad som hände egentligen.

Var på mvc och diskuterade igångsättning som vanligt. 10 min efter vi kom hem gick vattnet (slapp äntligen tjatet om igångsättning).
30 min senare stod jag och höll igen för att inte föda barn utanför vår bil.
Blev hämtade med rullstol utanför förlossningen och helt plötsligt slet människor i mig från alla håll och innan jag hunnit blinka hade jag fått ännu en son.
Väntar på att få mina journal-anteckningar så att jag kan läsa in mig på själva förloppet, men där fick ni min korta version.

Åkte hem från BB dagen efter och bara njöt! Han är ju så fin, vårt älskade underverk!

Men nu kommer ännu en kort historia och det är helt enkelt den ni får nöja er med.
Jag vet att många kommer bli oroliga osv, men jag kommer inte att besvara några ytterligare frågor kring detta just nu.
Vi åkte tillbaka till BB för att ta PKU-provet men kom inte hem igen.
Hugo mår inte helt hundra och har fått en infektion redan när han legat i min mage, vilket lett till diverse tråkigheter för den stackaren. Absolut inget som kommer bestå, men det tar nog lite tid för det att försvinna.
Så numera ligger vi inlagda på neonatal och vi vet inte riktigt hur länge vi kommer bli här.
Svarar han bra på medicinerna så kan vi förhoppningsvis åka hem nästa vecka.
Som sagt: en lång historia kort.

Mormor var kanonsöt idag och levererade ett paket från Polarn o Pyret till Hugo.
Hon längtar ju så efter att få träffa sitt barnbarn hon väntat så länge på!

Här nedan får ni också en bild på Hugo när han håller i finaste gose-ninen, som kom tillsammans med paketet från mormor.

Så med det här, något röriga, inlägget tackar jag för mig. För idag iaf.
Ska fortsätta gosa med mina killar, man kan ju inte få nog!