Kolla vilken fantastisk tavla Hugo fick av Denise och Anders. Den är så fin att jag tror jag trillar omkull! Går faktiskt inte att beskriva i ord hur mycket jag tycker om den här tavlan <3 Tittar på den varje dag och den påminner mig om både min älskade Hugo och allt han är med om samt påminner den om att det faktiskt finns underbara människor där ute. Bl. a. de två ovan nämnda!
Jag vet inte riktigt. Jag tror jag är vaken. Kunde såklart inte somna igår heller, saknar ju min älskade Hugo. Att sen ställa kl på 07 är ingen höjdare.
Så nu sitter jag här och försöker få i mig lite att dricka så att jag åtminstone orkar vara lite trevlig mot killarna från hjälpmedelscentralen som kommer idag.
Var ju bra att de tajmade in skötbord och säng så de kom på plats innan Hugo kommer hem från sjukhuset.
Hur orkar de bära och montera möbler så här tidigt på morgonen?
Igår blev det bestämt att (eftersom de bara har hemsjukvård för gamla och inte barn här i blekinge) vi är välkomna upp på barnavdelningen för att sova och ladda batterierna när vi känner att det blir för mycket.
Det känns skönt faktiskt. Även fast det är långt ifrån hur hjälpen ser ut för EB-barn i andra delar av Sverige (men det verkar som att chefen för barn här kämpar för att få hemsjukvård) så ger det oss ändå en strimma av ljus mitt i alltihopa.
Pratade med barnpsykologen igår också, och det kändes bra. Jag tycker det är skönt att prata med henne. Vi kanske inte har så överdrivet mycket att säga just för tillfället, men det är skönt att kunna prata igenom även små händelser ibland.
Kuratorn kom och hälsade på igår också. Jag berättade att tanten på FK sagt att det skulle dröja några månader extra och det tyckte hon var konstigt för hon hade precis pratat med han som är chef över alla vårdbidragsenheter (eller vad det heter) i Sverige (han sitter i Stockholm) och han sa att de inte hade någon väntetid när det gällde vårdbidrag just nu. Utan att det gick hur fort som helst!
Nån jävel ljuger ju. Tant-jäveln.
Nu är jag så yr så jag får nog lägga ner skrivandet för den här gången. Får sticka ut huvudet genom fönstret eller nåt så att killarna som kommer inte tror att jag är ett spöke eller nåt.
Trevlig dag!

4 kommentarer:
det finns trots allt massor av människor därute som bryr sig.
Stor StyrkeKRam och hoppas allt går bra med bord och dylikt nu.
Kram
Du känner inte mig men jag hittade din blogg genom min gamla arbetskamrat.
Efter att jag läst din blogg vill jag bara sända dig och din familj en tanke och hoppas att en ängel vakar över er.
*Kram* /Marie
Åååh vad fin!! Gott att ni får lite stöd från sjukhuset!
Kram
Hej!
Har läst din blogg ett par veckor,hittade hit från Ellys blogg.
Vill bara säga att ni är helt fantastiska.
Många kramar Christine
Skicka en kommentar