Sjukhusvistelse.

Den här helgen blev inte riktigt som jag hade tänkt mig... Så uppdateringarna har blivit och fortsätter säkert bli dåliga.
Hugo har blivit inlagd på sjukhuset igen för att morfinet inte bet på honom längre. Förhoppningsvis kan de höja dosen tillräckligt mycket för honom. Stackars liten!
Mange är där och sover med honom och jag är hemma med Alfred och Elias.
De har iaf inte syskonförbud på barnavdelningen så vi kan åka och hälsa på lill -och stor-Skrutten när vi vill.
Hugo blev inlagd igår eftermiddag och det har redan förekommit knasiga resonemang... Men är inte förvånad.
Sjukdomen är ovanligt och folk vet inte vad det handlar om, men då behöver man iofs inte yttra sig kanske?
När helt plötsligt vårdpersonalen omkring en låter "dumma" (i bemärkelsen att de står som frågetecken) så kan man inte bli annat än orolig. Kunde de inte läst på mer innan Hugo kom? Han blev ju inte akut-inlagd, utan Hugos läkare förberedde avdelningen på att vi skulle komma om 5 timmar typ. Men de trodde väl som vanligt, att han var som ett eksem-barn eller nåt. Varför tror alla det? Jag hade fan varit glad om han "bara" hade eksem...

Är så jäkla arg på mig själv... Vi vet att Hugo har fått mer och mer ont under ett par dagars tid och munnen och alla övriga sår ser för jävliga ut. Men ändå har jag bara fjantat mig och tänk: " Ja, men det kanske släpper snart..." Jag är så dum!! Hela sjukdomen går ut på att ligga steget före ju! Kunde jag då inte använt alla hjärnceller jag hade och slutat hoppats på att det skulle sluta göra ont på honom och istället fått morfindosen höjd i förebyggande syfte?
Men nej då, dum som man är väntade man tills han hade skitont. Många tycker nog inte att jag ska klandra mig själv, men jag kan inte låta bli.
Måste få in i huvudet att för en gångs skull är det vi som sitter på mest information, och inte sjukhuset.

Nej, nu ska jag få Elias att släppa sitt Nintendo DS och äta frukosten så vi kan hoppa in i duschen sen.
Är toktrött (kunde ju såklart inte sova fastän Hugo var på sjukhuset med Mange, man går ju i tankarna att "tänk om andningslarmet går när de höjer dosen. Tänk om han slutar andas....") så det gäller att försöka hålla igång idag så storebröderna inte märker av att något är annorlunda. Bättre att de ser det som att vi har ordnat egentid till dem ;)