Världens gladaste lille kille! Räcka ut tungan är han fortfarande lika bra på :)
Idag blev det faktiskt en bra dag. Tänkte igår att det nog skulle bli en jobbig dag. Omläggning utan att Mange är i närheten osv. Men det gick faktiskt jättebra.
Omläggningen gick bra, men det märks att det gör ont på honom trots morfin. Men så fort alla förband är på är han precis lika glad igen! Hade det varit jag så hade jag nog vara nere hela dagen. Han är fantastisk, vår Hugo!
Efter omläggningen lunchade jag och Jennie på stan, Hugo sov hela tiden. Kände mig som en vanlig föräldraledig mamma för några timmar. Det var så himla skönt!
Helt plötsligt var kl 16 och det var dags för Jennie att åka hem. Vart tog dagen vägen? Ingen aning. Tiden bara sprang iväg. På ett sätt är det skönt, för det är oftast ett tecken på att man har haft en riktigt bra dag. Å andra sidan känns det riktigt jobbigt, för då är jag ännu en dag närmre ett ofrånkomligt öde.
Märks att jag är aningen labil nu, känslomässigt. Jag kommer ofta på mig själv med att vara i min egen värld och ibland glömmer jag bort vad jag pratade om, fastän jag är mitt i en mening. Saknar Alfred och Elias så mycket också!
Ikväll frågade Mange om vi skulle titta på film. Då började jag gråta. Jag vet inte riktigt varför, men jag tror det var för att jag blev så glad.
För trots att mycket är tungt och vi är med varandra hela tiden i vår lilla bubbla så var det ändå mig han ville titta på film med. Töntigt i mångas öron, men stort för mig. I min lilla bubbla.
Kvällen har gått åt till att inventera frysen. Jag hade ju inget att städa och det kliade i fingrarna, så jag fick hitta på något annat istället. Så efter diverse letande efter recept har jag nu ett gäng middagar jag tänkte testa i dagarna.
Måste baka bröd också, är så trött på brödet i affären. Alltid samma smaker fastän de heter olika saker, alltid en miljon E-ämnen, alltid tusen andra tillsatser, alltid samma visa.
Så ett gäng med jäst fick hänga med i korgen hem från affären idag.
Nu ligger både Mange och Hugo och snarkar ikapp, och tröttheten hänger även över mig. Hoppas att ni andra har haft en fin dag.
Jessica: Idag grät jag även över dig. Inte över er situation, utan över dig. För att du är en av de mest underbara människor jag har "stött på". Så tårarna var nog egentligen bara lycka över att ha fått lära känna dig och dela så mycket med dig. Du har gett mig mer över telefon än vad en del har gjort som jag har haft i närheten under många år. Underbara du <3
Idag blev det faktiskt en bra dag. Tänkte igår att det nog skulle bli en jobbig dag. Omläggning utan att Mange är i närheten osv. Men det gick faktiskt jättebra.
Omläggningen gick bra, men det märks att det gör ont på honom trots morfin. Men så fort alla förband är på är han precis lika glad igen! Hade det varit jag så hade jag nog vara nere hela dagen. Han är fantastisk, vår Hugo!
Efter omläggningen lunchade jag och Jennie på stan, Hugo sov hela tiden. Kände mig som en vanlig föräldraledig mamma för några timmar. Det var så himla skönt!
Helt plötsligt var kl 16 och det var dags för Jennie att åka hem. Vart tog dagen vägen? Ingen aning. Tiden bara sprang iväg. På ett sätt är det skönt, för det är oftast ett tecken på att man har haft en riktigt bra dag. Å andra sidan känns det riktigt jobbigt, för då är jag ännu en dag närmre ett ofrånkomligt öde.
Märks att jag är aningen labil nu, känslomässigt. Jag kommer ofta på mig själv med att vara i min egen värld och ibland glömmer jag bort vad jag pratade om, fastän jag är mitt i en mening. Saknar Alfred och Elias så mycket också!
Ikväll frågade Mange om vi skulle titta på film. Då började jag gråta. Jag vet inte riktigt varför, men jag tror det var för att jag blev så glad.
För trots att mycket är tungt och vi är med varandra hela tiden i vår lilla bubbla så var det ändå mig han ville titta på film med. Töntigt i mångas öron, men stort för mig. I min lilla bubbla.
Kvällen har gått åt till att inventera frysen. Jag hade ju inget att städa och det kliade i fingrarna, så jag fick hitta på något annat istället. Så efter diverse letande efter recept har jag nu ett gäng middagar jag tänkte testa i dagarna.
Måste baka bröd också, är så trött på brödet i affären. Alltid samma smaker fastän de heter olika saker, alltid en miljon E-ämnen, alltid tusen andra tillsatser, alltid samma visa.
Så ett gäng med jäst fick hänga med i korgen hem från affären idag.
Nu ligger både Mange och Hugo och snarkar ikapp, och tröttheten hänger även över mig. Hoppas att ni andra har haft en fin dag.
Jessica: Idag grät jag även över dig. Inte över er situation, utan över dig. För att du är en av de mest underbara människor jag har "stött på". Så tårarna var nog egentligen bara lycka över att ha fått lära känna dig och dela så mycket med dig. Du har gett mig mer över telefon än vad en del har gjort som jag har haft i närheten under många år. Underbara du <3
1 kommentar:
Man blir förvånad över hur mycket ett barn egentligen klarar av du Hanna. Jag hade oxå varit helt nere hela dagen om jag hade haft så ont. Men Hugo är stark Hanna, det syns på honom.
Han är så fruktansvärt söt...är han lik sina bröder? För dom är ju oxå underbart söta :)
Ha det så bra!
Stora kramar från mej med familj <3
Skicka en kommentar