Konstig dag.

Se så fint hans arm har läkt! Från att varit öppna sår till enbart några skorpor :)

Idag känner jag mig ganska lustigt. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad som är på tok. Men något är det. Jag känner mig inte alls som Hanna idag. Jag är varken ledsen eller arg. Men som sagt: Något är ändå inte helt rätt.

Och som min mamma alltid har sagt: "Den dagen som det inte är städat hemma hos Hanna, det är då man ska bli orolig."
Och här ser faktiskt inte städat ut för fem öre. Och nej det är ingen överdrift. Får hoppas att jag kommer underfund med vad det kan vara.

Nog om mig...

Alfred och Elias har åkt till sin pappa idag. Det är så tomt här! Känner att det verkligen saknas en bit av mig när de inte är här. Eller rättare sagt: Två bitar. Älskade barn! Hoppas att den här veckan springer iväg snabbt så att det inte känns som att det är så lång tid utan Er <3

Hugos läge är fortfarande stabilt. Jag tror vi känner på oss att det blir lite sämre hela tiden, trots att det inte är direkt något som syns. För huden läker ju, fantastiskt bra! Jag trodde han skulle vara utan hud på större delen av kroppen vid det här laget...

Men insidan då? Njae, jag tror inte att den är så okej. Som med så många andra saker är det svårt att sätta ord på och förklara, men det känns ändå som att något inte står riktigt rätt till.

Men idag försöker jag att koncentrera mig på hans arm.

Det är inte direkt bra att låta ett barn med EB vara utan förband på utsatta områden, t.ex armbågar. Men idag kände jag att det var faktiskt dax att låta honom ha åtminstone en arm fri. För första gången på 5 månader. Och han verkar ha varit väldigt nöjd, men det syns på honom att det är ovant :)

Hoppas att ni andra har haft en bra dag. Jag ska avsluta min konstiga kväll med att fortsätta känna mig konstig. Det blir nog helt enkelt så ibland.
God natt!

Och till vår sköterska Eva: Det var jag som ringde dig innan. Ber om ursäkt redan nu om jag väckte någon! Stora kramar till dig och så ses vi imorgon!