Sååå trött!

Hugo har kommit på att det är väldigt mysigt att pussas <3

Ja, jag antar att ni är spända på hur det gick i Stockholm. Så här kommer en kort version.

Vi fick träffa i princip alla som kommer vara närvarande vid Hugos transplantation. Vi diskuterade allt och lite till och vi kände oss mycket trygga med de personerna som vi träffade.
Ingen fråga var för konstig, och jag kände verkligen att de lyssnade till 100%. Jag funderar mycket kring allt praktiskt och de var mycket tillmötesgående när det gäller hur vi vill ha det.
De sa att de satsar på att ge Hugo en transplantation, för det är hans chans. Och alla förtjänar ju faktiskt en chans, om det finns någon.

Men eftersom att vi har blivit besvikna en gång tidigare, så säger de inte ett solklart ja förrän de har hittat donator. De räknar med att hitta en givare inom 3-4 veckor, och så fort de har hittat någon så har den ansvarige läkaren lovat att ringa mig på stört.
För det kan ju faktiskt hända att det krånglar till sig med donator, personen kanske blir sjuk i sista sekund eller liknande och då vill de inte att vi ska sitta här ledsna och besvikna igen.
Så nu försöker vi helt enkelt bara att ta vara på dagarna vi har och hoppas på att vi får det efterlängtade samtalet, om att de har hittat en givare, snart.

Dessutom fick vi träffa verksamhetschefen (den där Ralph i Gbg har vi varken fått träffa eller ens prata med), så det kändes jätteskönt. Och hon sa att det inte skulle bli tal om att det helt plötsligt skulle bli platsbrist eller att det skulle fattas resurser. Och det lyfte bort en stor sten från mina axlar.

Resan gick bra, det är mycket bättre för Hugo att flyga än att sitta i bil så länge som han gjorde när vi åkte till Göteborg.
Så flyg är det som gäller framöver!

Vi är riktigt trötta efter allt som hänt sista veckan. Först ett ja, sen ett nej, sen ett ja till. Och vi har ju fått träffa så enormt mycket människor. Jag försöker dessutom att organisera all information jag har tagit in i huvudet (vilket var en hel del).

Jag pratade med Hugos läkare tidigare idag också, och jag frågade henne om hon har möjlighet att komma upp till oss i Sthlm, vilket hon inte sa nej till :) Jag blev så himla glad! Det betyder verkligen jättemycket för oss, hon tillhör ju praktiskt taget familjen.

I övrigt idag har jag faktiskt storstädat både våningarna och försökt att tvätta i kapp. Bara genom att vi var iväg en enda dag så hamnade jag efter rejält med tvätten.

Men nu är det gjort, och Hugo har precis somnat. Så jag tänker faktiskt bara ta det lugnt resten av kvällen. Kommer förhoppningsvis somna tidigt.

Jag kommer säkert vara dålig på att svara i telefon resten av veckan, men det är för att jag är så trött. Så enormt trött. Och jag vill lägga den energin jag har på alla mina 4 killar.

Jag vill avsluta dagen med att tacka alla som har bidragit till Hugo via insamlingen på Funded By Me. Jag har fortfarande svårt att förstå att det finns så många (nästan 500) människor som har varit villiga att hjälpa till.
Pengarna kommer, som jag nämnt tidigare, att gå till omkostnader kring Hugo som landstinget inte står för. Och det som blir över kommer vi att skänka till PUCK, som forskar kring BMT i Minnesota.

Och ett riktigt stort tack till Daniel Daboczy, vd på Funded By Me, som har tagit det här initiativet att hjälpa Hugo. Här har ni en person som verkligen vill hjälpa till, på alla sätt han kan!

Hoppas att ni andra får en härlig kväll, och att ni får sova gott. Jag tänker försöka göra detsamma.
God natt!