Det här vill jag ha!

Det ni ser på bilden ovan vill jag vara med om igen! Mina tre barn som härjar loss på Marinmuseum tillsammans, hemma i Karlskrona. Det är lycka rakt igenom.

Just nu sitter jag på flygplatsen och ska upp till Stockholm igen. Jag har varit hemma i Karlskrona över natten efter att ha flugit ner och lämnat de stora killarna igår.
Usch vad ledsen Alfred var :/ Och jag klandrar honom inte, jag saknar dem så mycket!
Det har varit fullt upp de här dagarna när vi har haft alla tre barnen, på ett nytt ställe, att ta hand om. Men nu är det alldeles för tomt!

Längtar till nästa gång. Alfred och Elias hittade lekkompisar på Ronald McDonald-huset, tyvärr började de inte leka förrän samma dag som vi skulle hem. Så nu längtar de efter att få komma tillbaka och leka med de stora pojkarna igen :)

Det var tungt att vara hemma i natt. Jag satt i soffan och allting bara snurrade. I den här soffan har vi alltid suttit med Hugo. Alltid. Jämt. Hela tiden.
Och nu satt jag där själv. Utan Hugge. Det var tomt, tyst och allmänt jävligt.
Mange sa: "Han kommer hem igen."
Men det känns ändå lika hemskt. Han skulle aldrig behövt åka iväg från första början.
Jag lyckades sova tre timmar åtminstone och idag var jag faktiskt bara glad över att få åka bort från lägenheten igen. Den är inget hem just nu. Bara en form av lagerlokal.

Som jag skrev på Facebook i morse: Att jag kallar Huddinge för mitt hem. För det är där Hugo är.

Hugos cellgifter skulle egentligen börjat imorgon, men det har blivit uppskjutet ett tag till av olika anledningar. Bl.a. åkte Hugo på det där viruset, så de ska vänta tills det har gått över innan de drar igång nästa steg.

Det skulle tas nya prover idag, så jag hoppas att vi får svar snabbt. Och att det förhoppningsvis visar att det är borta.

Från det ena till det andra så är det faktiskt riktigt intressant att sitta och lyssna på vad alla pratar om när de väntar på sina flyg. Papporna sitter och diskuterar om de ska välja Audi eller Subaru och om det ska vara diesel eller bensin.

Mammorna pratar om hur mycket de avskyr Polarn o Pyret, och att de aaaaaldrig skulle lägga så mycket pengar på kläderna som ändå bara ska rullas i gyttja och vattenpölar.

Tonåringarna pratar om HM:s senaste kollektion och vilka idioter alla killar är. Och ytterligare några tonåringar sitter och diskuterar Twilight.
Vilken stereovärld vi lever i. Men jag önskar inget hellre än att Hugo ska få bli en del av den.

Nu landa flygplanet så det är dags att sluta.
Tack till er alla som läser, trots att uppdateringarna är få numera. Det händer helt enkelt inte så mycket mer just nu. Vi bara väntar på att cellgifterna ska börja.