Jag grät, jag gapade, jag skrek.

Jag är ju inte superbra på att blogga längre som ni har märkt. Prioriteringar :)
Tänkte åtminstone bjuda på en liten bild från huset, så kanske ni får en aning om hur omfattande renovering vi gör. Furun ska bort!!

Nyfikna på rubriken? Kan tänka mig det. Fick ett riktigt bryt härómdagen. Vem gick det ut över? Jo vår målare.
Precis som man kan ana bara genom att läsa rubriken så stod jag helt enkelt och skrek och grät och gapade om egentligen ingenting. Jag orkade bara helt enkelt inte mer.
Det jag har hållt igen i så många månader kom på en gång. Och dessutom gick det ut över en stackare som bara är där för att hjälpa oss :( Då känner man sig lagom dum efteråt.
Jag var helt utmattad i två dagar efteråt. Men det kändes ändå bättre när det väl var över. Klart att jag skäms över att det gick ut över någon annan, men det blev ändå en liten lättnad för mig.
Och vet ni vad? Målaren stannade kvar ;)

Det är jobbigt nu när Hugos hud blir så mycket sämre av att värmen har kommit till vårt land. Det är jobbigt att jag är trött. Det är jobbigt att renoveringen inte går så snabbt som man hoppas. Och det är jobbigt att känna att världen fortsätter snurra utan oss, på något konstigt sätt. För även om vi är ute och rör oss betydligt mer bland folk nu än vad vi gjorde för några månader sen så har vi fortfarande vår egen lilla bubbla.

Bubblan är jättejobbig att befinna sig i, men samtidigt är den väldigt trygg och jag avskyr att släppa in folk i vår bubbla. Det är väl därför jag tycker det är jobbigt med assistenter. Den är ju faktiskt bara vår, den där lilla bubblan.

Men efter flytt osv så kommer assistenterna att jobba mer fasta tider än vad de gör nu, och jag får helt enkelt lära mig att släppa in folk i bubblan. Och när de har gått hem för dagen/natten kan jag tejpa igen den med silvertejp igen :)

Jag önskar att jag fortfarande bloggade varje kväll. Det är kul, och det får mig att slappna av. Men tiden räcker inte till riktigt nu. Enda anledningen till att jag hann ikväll är för att vi för första gången sen vi fick tillträde till huset sitter hemma båda två.

Vi har varit iväg och köpt en ny trappa och uträttat lite andra ärenden idag, och det hela slutade med att vi kom hem sent och bara struntade i alltihop. Men imorgon kommer jag stå där med en pensel i varje hand igen.
För även om renoveringen känns tung emellanåt så är det ändå väldigt skönt för oss att ha ett mål att sträva emot. Ett mål som faktiskt går att uppnå.
Vi har inte vågat planera eller göra någonting stort sen Hugo kom för 15 månader sen, förrän nu då vi köpte huset.
Så det är lite terapi-arbete över det hela.
Nu är det mest svammel här så det är dags att lägga ner datorn för idag.
Åter igen: Tack till er alla som fortsätter läsa fastän det är glest mellan inläggen.