Slänger bara in ett snabbt svar på alla reaktioner från senaste inlägget.
Jag tycker inte att jag "spottar på" personen som kom fram. Däremot tycker jag verkligen inte om beteendet. Hon är säkert en trevlig människa med väldigt mycket känslor i kroppen, och givetvis förstår jag att hon bryr sig om oss.
Jag tycker bara att man kan försöka tygla sina känslor. Många av er ser oss som offentliga personer, medans vi inte gör det (även fast många av er inte förstår vårt tänk på den punkten).
Men vare sig man är en offentlig person eller inte så tycker jag inte att andra ska tvinga på oss deras känslor.
Någon skrev en kommentar som jag tyckte var bra skriven, det hänger ihop lite med hur jag ser på det hela (fast jag i stundens hetta inte uttryckte mig lika bra).
Hon skrev något om att personen säkert menade väl men att om vi har en bra dag så blir det jobbigt för oss när någon kommer och drar fram allt det dåliga. Precis på samma sätt som att det kan vara jättejobbigt att vara glad och trevlig mot folk om man har en dålig dag.
Därför tycker jag att det är väldigt okänsligt att tvinga på någon annan sina känslor, man bör tänka efter lite eftersom att man inte vet hur de mår just nu.
Jag har aldrig påstått att personen skulle velat något illa, klart att jag förstår att hon är bekymrad för Hugo! Men jag vill bara att ni ska förstå hur jobbigt det blir för oss att höra hur hemskt vi har det när vi för en gångs skull känner oss precis som en vanlig familj som är och handlar frukost.
Likväl som att ni vill att jag ska vara öppen mot andras känslor (och tro mig, det är jag. Jag skriver bara inte ut allt vi är med om med okända människor varje dag för då hade inte bloggen handlat om något annat) så är det många av er som behöver vara lika öppna för hur vi känner det och hur lätt ord uppfattas fel mellan okända och kända personer.
De personer som faktiskt känner oss på riktigt förstår precis vad jag menar, för de har själva sett det flera gånger.
Men för er som "bara" läser bloggen eller tidningen är det inte lika uppenbart då jag som sagt inte skriver ut precis allting.
Snurrigt inlägg (avskyr att skriva från telefonen) men förhoppningsvis får jag några av er som dragit allt över en kant att förstå hur vi kände och tänkte lite bättre.
Någon skrev också att jag sjönk enormt i hans/hennes (anonym givetvis), men tänk också på hur andra sjunker i våra ögon genom sånt här beteende. När den sista lilla känslan av "vanlig familj" rycks bort mitt framför ögonen på oss.
Edit: vill också påpeka att jag inte vill höra hur underbara vi är vart vi än går. Det jag menar är att det är mer logiskt att gå fram till en okänd människa och berömma än att få ner dem i skorna. För mig är det iaf så. Jag skulle mycket väl kunna gå fram till en okänd människa som jag läst om och snabbt säga att jag tycker de är bra eller något liknade, men jag skulle aldrig gå fram till en okänd människa och säga hur hemska deras liv är (om man inte heter breivik).
21 kommentarer:
Jag förstår dig Hanna. Det enda vi vi vill är att få vara en vanlig familj och kunna gå ut utan att folk tittar, frågar och ömkar en. De vill inget ont, de vill bara väl, men det värker i hjärtat när man hela tiden påminns om att det inte är så. Även om man vet att personerna inte menar något illa så önskar man att de höll tillbaka, att de tänkte utifrån vårt perspektiv istället för utifrån sitt eget.
Alla ni som dömer Hanna, dömer även mig. Många vill att vi ska förstå folks reaktioner, men då önskar jag att ni kan förstå hur vi reagerar också. Allt är inte svart eller vitt. Elakt eller snällt. Bara för att man blir arg eller ledsen för att någon MEGAÖMKAR en när man är och handlar så betyder inte det att man är elak eller spottar på den personen.
Ni har enklare att öppna era sinnen som åskådare än vad vi har som lever i detta. Förstå istället för att döm.
Hej!
Som alltid ska folk alltid ha en åsikt om andras känslor och upplevelse om vad det än må vara som man säger högt,jag hoppas att ni inte bryr er nämnvärt om dessa människor som uppenbarligen tycks tycka att allt är så fantastiskt trevligt med folk som kommer fram för att säga ditten eller datten om människor de inte känner.
Kramar till er, hoppas att ni får en underbar sommar!
Tänker ofta på Hugo & Elly, läser era bloggar varje dag men dålig på att kommentera:( Blir sååå trött på att du ens ska behöva "svara" på så urdumma kommentarer! Vill inte ens läsa...räcker med att Anonym skriver "sjuk unge" så blir jag förbannad! Önskar ER all lycka till med eran fina fina lille Hugo & hans brorsor. NI är grymma!!!
Tänk att du kände dig tvungen att skriva ett långt, klokt inlägg om hur du kände i den här situationen. Och ännu märkligare, tänk att folk ö.h.t. reagerade negativt på ditt förra inlägg. Den enda trösten är antagligen att du bättre än någon annan förstår varför det blir krig på jorden - ibland går det bara inte att kommunicera med folk utan att bli missförstådd.
Jag beundrar dig för att du har ett sånt oerhört tålamod. Möter jag någonsin dig på gatan är det vad jag tänker säga dig. Och att du borde bli diplomat snartare än snartast. Och att om du inte blir det så är det OK att bara vara du, precis som du är.
Kristina
Jag håller fortfarande fast vid att ingen har rätt att komma fram till dig och ditt barn och gråta över ditt liv! Oavsett om man gör det av vänlighet eller ej! Det förstår väl vem som helst av vi endast tar del av en liten liten bit av ert liv, och den lilla biten är vi tacksamma över att få ta del av HÄR på bloggen! Tjoho nu önskar vi sol och värme så vi kan vara ute och ha det skönt.
Håller med ovanstående! Går man fram till främandemänniskor och gråter? Oavsett om ni synts i press etc så har ni rätt till ert privatliv
Hej!
Inte behöver du försvara dig.. Människor som reagerade mer negativt på förra inlägget har nog lite svårare att tänka sig in i eran vardag. De måste nästan se på din blogg som om du ska vara tacksam över de peppningar du får och vara tillmötesgående hela tiden. Din blogg är ju trots allt om din familj och privat. Du skriver ju inte för Damernas värld precis. Du har bara valt att berätta för de som bryr sig hur allt går för er. Det finns alltid folk som kommer hugga på en. Det här var hur du kände då och då skrev du det. Sen om man håller med eller inte kan ju vara ibland intressant och faktiskt en tankeställare ibland, men man får ju ändå tänka längre än sin egen näsa innan man ex skriver att "du" sjönk i någons ögon.. Ta åt dig där du själv vill men lämna resten. Eran familj finns inte till för andras förfogande. du har ju inte nån Blondin bella blogg ;-) De som inte håller med dig i det du skriver om och ger sin åsikt på ett bra sätt är ju de som är värda att tänka på, men de som bara skriver korta dryga kommentarer kan man ju se som småsinta dryga människor. Och med ett stort nyinköpt hus och barn att ta hand om så har du du nog upp över öronen med saker att tänka på. Jag tycker det är skönt att läsa om annat än rosor och liljekonvaljer som det ska vara på fb tex. Och jag tycker om att läsa om hur ni tar er genom allt. Bara att ni köper ett stort hus som ska göras iordning samtidigt som ni tar hand om Hugo ger mig en rejäl tankeställare när min ork tryter. Vi har en tjej som är extremt tidigt född och det är ingen dans på rosor. Men så får jag enorm styrka av er. Så tack för det! Det är starkt att visa vem man är utåt på detta sätt när man vet att det finns lustiga människor omkring oss.
Kram Mia
Er familj är ju motsatsen till en "tragedi"! Så väl som ni tar hand om Hugo och varandra. Det man ska gråta över är de barn som har föräldrar som inte bryr sig om dem!
Förstår inte varför folk reagerar så negativt över att du är trött på att människor tycker synd om er...? Jag själv blir lika arg som du när människor ser mitt liv som en "tragedi" och till och med gråter över alla mina ärr från självskador. Men herregud, jag lyckades ju ta mig ur min sjukdom och är ok nu. Fokusera på det!
Kort sagt - man borde se Hugo som en förebild och fokusera på hans enorma framsteg. Han är lycklig trots sin sjukdom!
Tack för en jättebra blogg!
Jag tänker varje gång jag läser ett nytt inlägg att jag ska skriva något. Jag har, som många andra, följt bloggen från början men har inte riktigt hittat de rätta orden. Men du berör, hela din familj berör mig och jag tänker mer på er styrka att ta er igenom varje dag, varje timme och jag känner även er glädje genom bloggen och tycker du visar "hela registret" på ett lagom och bra sätt. Utan att tveka hade jag talat om för dig vilken fantastisk mamma du är, om jag nu skulle gått fram. Aldrig att jag skulle berätta för dig hur ont det gör att livet är orättvist och tufft för det vet du redan. Av hela mitt hjärta önskar jag er allt gott! Heja fina familjen!
Jag tycker det är skandal att du ska behöva skriva ett sånt här inlägg. Det finns så många puckon som måste tycka så mycket på andras bloggar fast de inte fattar någonting av situationen. Jag förstår att det måste ha varit frustrerande att möta den personen och tycker nog själv att det var lite märkligt beteende....
Håller med om att man borde se Hugo som en förebild!
...men var och en får väl tycka som dom vill,eller...?
Hejsan Hanna!
Läser sedan en tid tillbaka din blogg. Det du skriver i din blogg är dina känslor, dina upplevelser och ditt "liv" Be inte om ursäkt för hur du känner.
Själv har vi nyligen förlorat ett friskt barn vid förlossningen på Karlskrona förlossning och jag kan känna igen det med att har man en bra dag så kommer ngn och bara gråter helt hysteriskt och "drar" ner min bra:iga dag! Bra dagar kan vara väldigt få och oerhört betydelsefulla för oss, det är viktigt att ta vara på dom.
Ta hand om er och heja Hugo! <3
Kram Annie
Självklart får var och en tycka vad de vill, om vad de vill. Jag förundras dock över att man så många gånger måste göra det högt, och högljutt. Idag vet de flesta att man har sin blogg för att kunna få ur sig sina tankar, men det är alltid någon rättrådig vetabästare som måste tala om vad som gäller i alla lägen. Självklart ur sitt eget förfasande perspektiv. Fascinerande, sa Bull.
Kristina
Jag förvånas så över folk som kastar smuts under anonym flagg. All form av feghet luktar illa men att trycka till utan vilja stå för det är direkt ryggradslöst. Varför inte bara sluta läsa och lämna istället för att dumkommentera?
Ert liv berör och jag tycker ni är fantastiska som delar med er av det och samtidigt utbildar omvärlden i vad Hugos sjukdom innebär, men inte tusan ger det främmande människor rätten att försöka krypa in under ert skinn. Stå på er. Ni har ett rikt liv och behöver varken ta emot dumma åsikter eller överreagerande tårar.
Kram på er, Hanna
Hej hej
Hur är det med er?? Jag hoppas det är okej. Jag saknar dina inlägg men det ÄR viktigt att prioritera saker. Man känner vad som är viktigast och man ska ha ork att göra saker.Du gör rätt i att inte blogga om du inte har ork och energi. Tänker på er och skickar positiva tankar till er. Ta hand om varandra.. Kram Lotta
<3 du har så rätt så! :) nu blir sig ingenting likt hemma gissar jag... :)
Såg att det va länge sen du uppdatera bloggen och jag förstår att du inte har tid eller ork till det. ens familj kommer alltid i första hand, Men jag hoppas verkligen att allt är bra med er.
Tänker på er och hoppas ni har det bra! kram
Har inte varit inne här på ett tag. Hoppas ni mår så bra ni kan. LÄste om kvinnan i affären. Sammanfattar henne med ett ord SKUM. Förstår hennes känslor, man blir inte oberörd av din blogg, men hennes beteende i affären...inte ok. Undrar vad hon har varit med om när hennes känslor svämmmar över inför er. Tycker det är lite trist att folk inte förstår att ni inte är offebtliga personer fast ni är det, missförstår mig rätt där. Jag har väl oxå sett er i affären men inte dyker jag väl fram till er för att få en pratstund med er när ni är och handlar. Där går min gräns iaf. Jag hoppas att du känner att du är "offentlighetens" stöd iaf från alla oss som läser och sprider din blogg. Men ni måste ju kunna gå i en affär och känna er privata. Så tänker jag iaf.
Hoppas iaf att ni får den hjälp ni behöver nu och att huset flyter på bra ;)
Kram till er, starka och fantastiska föräldrar.
Hejsan!
Hoppas allt är väl med er. Var länge sen du uppdaterade bloggen nu. Förstår om ni har mycket att göra just nu när ni skaffat hus och allt.
Men när du får tid skulle det va trevligt om du ville göra ett inlägg. Din blogg är så spännande och jag är nyfiken på hur ni har det.
Jag önskar er all lycka.
// Camilla.
Hoppas allt är jättebra m hela familjen & att ni njuter av sommaren & nya huset!
Många kramar t er!
Skicka en kommentar